Många familjehem upplever svårigheter med umgänge, det råder ofta delade meningar om hur ofta och hur länge umgänge skall ske, var umgänget skall ske och framför allt – har bedömning om umgänge gjorts utifrån barnets bästa eller utifrån de biologiska föräldrarnas behov?

Först och främst – barn har rätt till umgänge, inte de biologiska föräldrarna. Så mycket vet nog alla men ofta blir upplevelsen den motsatta. Familjehem upplever många gånger att socialtjänsten upprättar umgänge för att de biologiska föräldrarna uttrycker sådant önskemål. Så vad säger lagen?

1. Vid åtgärder som rör barn skall barnets bästa alltid beaktas (1 kap 2 § SoL).

2. Barn skall få möjlighet att uttrycka sina åsikter och deras åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till deras ålder och mognad (Barnkonventionen, artikel 12).

3. Familjehemsvården bör utformas så att den främjar barnets kontakt med anhöriga, närstående och hemmiljön (6 kap 1 § SoL).

Punkt 1 skall alltså alltid vara överordnad punkt 3. Att barnet har rätt till umgänge med sina biologiska föräldrar betyder inte att barnet har behov av umgänge med sina biologiska föräldrar. Detta är en otroligt viktig mening som jag upplever ofta glöms bort, eller åtminstone inte tas hänsyn till så mycket som det borde. En annan viktig del är att barns behov inte är “skrivna i sten”, de kan alltså förändras med tiden. Vissa behov förändras aldrig, vissa efter något år och vissa efter någon vecka. Man bör också väga barnets behov av umgänge med sina föräldrar gentemot barnets behov till en god hälsa och utveckling. Att barn reagerar före, under och efter umgänge är inte onaturligt, men om barnet visar symtom på att fara illa eller på andra sätt påverkas i sin hälsa och utveckling, bör man enligt mig vara mycket försiktig med umgänge.

Men hur ofta då? Ja, den frågan är såklart omöjlig att svara på. Den skall också vara omöjlig att besvara då omfattningen på umgänget skall regleras efter vad som bedöms vara bäst för det specifika barnet. Min erfarenhet är dock att umgänge ofta sker för frekvent, vilket resulterar i att barnet inte hinner återhämta sig. Hur givande umgänget än är, så behöver barnet återhämta sig och återanpassa sig till sin vardag. Vidare är min erfarenhet, tyvärr, att umgänge ofta regleras utifrån föreställningen om att alla barn behöver träffa sina föräldrar samt för att det är synd om föräldrarna som “mist” sina barn.

En annan viktig del som spelar stor roll i umgängesfrågan är huruvida familjehemsvården bedrivs med stöd av LVU eller med stöd av SoL. Den stora skillnaden kring umgänge i dessa lagar är att socialtjänsten har rätt att begränsa umgänget när vården bedrivs med stöd av LVU (14 §). Denna paragraf skall användas restriktivt och dessutom övervägas minst var tredje månad. Att använda den restriktivt innebär att den skall användas när sådant underlag finnes. Många socialtjänster tolkar detta som att “den får bara användas i nödfall eller vid extrema åtgärder” (våld/heder etc). Detta är felaktigt. Den skall användas när det bedöms vara för barnets bästa och då det finns underlag som visar att barnet far illa av den omfattning som föräldrarna önskar.

När familjehemsvården bedrivs med stöd av SoL blir det lite klurigare för socialtjänsten. Detta innebär att vården är frivillig och att vårdnadshavarna (och barnet om hen är 15 år) har samtyckt till den. Många socialsekreterare är rädda för att vårdnadshavarna skall återta sitt samtycke om de inte kommer överens om umgängets omfattning. De uppger ofta att det vid brist på samtycke dessutom “inte finns tillräckligt underlag för ansökan om vård jml LVU” (detta motsätter jag mig ofta starkt emot, men det kan vi ta upp vid annat tillfälle).

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta… Umgängesfrågan är alltid en “het potatis”, både för familjehem, anhöriga och socialtjänst. // Isabelle

(Givetvis finns det många ärenden där umgängena flyter på alldeles utmärkt, där bedömningar görs utifrån barnets bästa och där barnen mår mycket gott av kontakt med sina föräldrar. Oron från familjehem kommer oftast inte gällande dessa situationer, varvid jag valt att belysa där det fungerar mindre bra.)

Ni kan läsa mer här: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2020-3-6675.pdf