Idag signerade KASAM familjehemsvård en upphandling som innebär att 46 kommuner kommer att efterfråga öppna insatser till familjehemsplacerade barn. Att kommunerna väljer att göra en sådan upphandling är för mig ett stort framsteg i synen på familjehemsvård.

Jag upplever att många beslutsfattare tidigare tänkt att barnens beteenden och trauman mirakulöst skall försvinna genom vård utanför hemmet. I de flesta fall är hemmiljön den bidragande faktorn till att barn far illa, men att enbart placera dem utanför hemmet innebär sällan att barnen direkt “tillfrisknar”. Dessa barn behöver mycket hjälp, och framför allt tid, att vända destruktiva beteenden till positiva.

Vi på KASAM har länge implementerat och stridit för barnens rätt att få hjälp, genom till exempel en särskild kontaktperson, färdighetsträning, traumabehandling, bildterapi eller psykologkontakt (när BUP-köerna är för långa). När kommunerna inte vill/kan bekostar vi det själva. Genom att inte erbjuda barnet detta ställs det ett enormt ansvar på familjehemmen, de är ju just bara en familj. En familj som kan erbjuda barnet trygga vuxna med sunda värderingar, vägledning, omsorg och kärlek. Tanken med familjehemsvård är inte att familjehemmen skall vara experter inom till exempel trauma eller utåtagerande beteenden.

För mig betyder denna upphandling mer än de andra, då den pekar på att man vill sätta barnets bästa i det främsta rummet. //Isabelle